Susan Hanserkers

Idag blev det valpmys hos vår uppfödare. Nio underbara pumi-valpar, knappt 8 veckor gamla. Snabba och svårfotade, fotade man en så var det plötsligt två som bet i byxbenet och drog i skosnöret. Min dotter var med, hon är världens bästa fotoassistent.

Igår och idag har jag fotat hoopers åt min brukshundklubb. Kul med en ny sport som jag aldrig fotat tidigare. Sen blev det lite "vanliga" bilder också att använda vid allmänlydnaskurser och liknande. Så mysiga och fina hundar, lilla pudeln Totte har jag fotat förut, men Dansk-Svenska gårdshunden Lyra och labradoodeln Scooby var nya bekantskaper. Bästa klubben (man är ju partisk) jobbar aktivt med att alla ska känna sig välkomna oavsett ras eller blandras.r, därför försöker jag också att fota så många hundar som möjligt. Bilderna använder vi på klubbens hemsida och sociala medier, att marknadsföra kurser och andra evenemang.

Snart är sommartiden på jobbet slut. Fantastiskt ändå att kunna flexa ut klockan 15 från maj-september. Att kunna träna hund direkt efter jobbet och ändå hinna hem till middagen. Eller fota medan det är ljust. Idag blev det en lång promenad med tjejerna i vår favoritskog. Och jag kände mig faktiskt inspirerad att leta nya fotoplatser. Hittade ett par som kändes riktigt bra inte så långt från några av mina favorit-fotoplatser.

Jag vll skapa något nytt, något bättre, annorlunda... Men inspirationen saknas. Kanske måste man värka ut den... Men orken att värka ut inspiration saknas. Jobbet har tagit väldigt mycket kraft en längre tid, och det kommer nog fortsätta så fram till våren. De få visioner jag har orkar jag heller inte genomföra. Vi har i alla fall glädje i träningen, jag och hundarna. Så de får sina behov tillgodosedda, det är fotograferandet som får stå tillbaka. Och kanske är det okej att det får vara så ett tag. Jag ska ju på inget sätt leva på fotograferandet. Så vi går på nya skogsstigar, jag och hundarna, men vi kommer hem med likadana bilder som vanligt.

Eller, jag vet ju var de växer, bara inte här – nära – eller ens inom ett rimligt avstånd… Det har varit en tung vår på jobbet, och det kommer bli en tung höst. Jag hade halvt lovat mig själv en workshop när jag ”klarat” mig igenom den första tunga fasen, men väl där så kändes det för långt att åka… Finns inte mycket ork eller inspiration till foto. Så hittar jag svepskäl; för soligt, eller hundarna behöver snyggas till först… Eller så saknas nån rekvisita, som en skogsstjärna…

Det finns allttid den där hunden som inte riktigt kan bete sig framför kameran...