Susan Hanserkers

Jag tycker vi har haft konstiga vintrar de senaste åren, inte alls som jag minns från jag var barn. Fast minnena spelar en kanske ett spratt. Kanske beror det på att vädret förändrats, sannolikt också på att jag inte befinner mig på samma ort, att jag har närmre till öppet vatten idag. Jag minns vintrar med mycket snö, när vi lekte i snön och byggde snögrottor. Visserligen har vi haft snö till och från, men också mycket dimma. Och frost. Dimman ger fantastisk frost på träd och växter. Tyvärr är det sällan som det sammanfaller med att man är ledig och kan gå ut och fotografera. Jag älskar mitt arbete, det är både utvecklande och viktigt och ger mig en bra inkomst. Jag har också förmånen att få arbeta hemifrån på halvtid. Oftast utnyttjar jag det genom att arbeta på kontoret på förmiddagarna och hemifrån på eftermiddagarna. Det upplägget passar både mig, hundarna och mitt arbete bra. En förutsättning är naturligtvis att resvägen inte är så lång, pendeltåget mellan Spånga och Kungsängen t

Jag trivs bäst bakom kameran, har aldrig gillat att bli fotograferad. Samtidigt älskar jag när jag kan prova mig fram med mina idéer i mitt eget tempo, utan att någon tittar på. Det är som att kreativiteten hämmas om någon tittar på, jag blir stressad och forcerar. Att fota andras hundar medan matte eller husse tittar på kan vara svårt nog. Jag gör det emellanåt, mest med vänner och träningskompisar, och även om jag älskar det så är det sällan som det känns naturligt och enkelt att pröva sig fram med nya bildidéer när andra är med. Att fota människor som samtidigt ska ta regi, när jag dessutom är väldigt ovan att fota folk, skulle vara en näst intill omöjlig uppgift mentalt. Den enda person jag fotat på det viset hittills är min dotter. Men jag har länge varit intresserad av prova sagofoto men inte riktigt veta var jag ska börja. En bild jag tog på dottern och hennes hund i december gav mersmak, och det faktum att jag behövde lite fler bilder på mig själv till hemsidan var det som till

En av de hundar jag fotat flest gånger är Teddy, en liten cavapoo (cavalier king charles spaniel x pudel). En fin liten herre som min bonus-mamma är dagmatte åt. Min bonus-syster sköter hans instagram-konto och hon får också träna och tävla honom i nosework (Teddys familj är inte så mycket för att tävla.) Nu när snön kommit tillbaka och vi hade några dagar kvar på julledigheten samtidigt som Teddys familj var på semester utomlands så passade vi på att ta några vinterbilder. Den som vill se mer bilder av Teddy kan titta in på hans instagramkonto här: https://www.instagram.com/total_teddy/

Jag har under en längre tid tänkt uppdatera min hemsida. Både för att få den lite snyggare och för att den varit väldigt långsam. Många gamla bilder var alldeles för stora och tunga. Nu är jag långledig över jul och nyår så jag har gjort en ny layout och minskat ner storleken på bilderna. Och jag har även minskat ned väldigt mycket på antalet bilder. Lite kluvet då många av bilderna har en särskild plats i mitt hjärta och många minnen är förknippade med dem. Men de finns kvar, och kanske dyker de upp på hemsidan, eller i bloggen, någon gång framöver. Samtidigt passar jag på att starta den här bloggen. Jag har en vision om hur jag skulle vilja koppla ihop den med hemsidan, men får inte riktigt till det som jag vill. Kanske får jag till det så småningom, sannolikt kräver det att jag lägger ner mer tid än vad jag för stunden vill. Vi får se hur det slutar. Finns en del annat jag skulle vilja justera på hemsidan också, bland annat ska jag försöka få till någon mer bild på mig själv. Men de